Visste att det skulle hända
ja och idag hände det.
Jag är inte en person som är rädd för djur eller så. Jag älskar hundar,katter,hästar och alla husdjur. Men när jag har varit ute och sprungit så hatar jag att möta en hund som kommer springandes och sen ser man inte skymten av ägaren. Ja där står man som ett fån och fråga sig själv om man ska springa vidare och bli biten.
Oftas så kommer ägaren ganska snabbt, deras blick och ansiktsuttryck är alltid "Förlåt men min hund brukar inte springa ifrån mig!"
Jag har bara väntat på när en hund ska gå på mig när jag kommer springandes. Varje gång jag ser en hund som inte är kopplad så blir jag arg och så hoppas jag lite på att den ska gå på mig så jag kan skälla ut ägaren efter noter.
Idag när jag kom springandes så såg jag ett par med en hund och efter att jag sprungit förbi dom så kommer väl deras jävla hund och springer ifatt mig och skäller och ställer sig framför mig. Alltså jag blev riktigt rädd och helt ställd, var inte alls med på det. Stannar och så kommer ägarna, jag har radion i hörlurarna och vet inte vad jag ska säga eller vad hon säger till mig. men dom kopplar den sen springer jag vidare. Efter 5 min så tänkte jag FAN nu hade jag världens chans att få skälla på dom men ah som sagt jag blev helt ställd och rädd så det kom inte ut ett ord från mig. Och inte kunde jag springa tillbaka för att säga till dom. haha komiskt men fan vad irriterad jag blir. Det är djur och hur mycket man väl känner sitt djur så vet man aldrig vad som händer i deras hjärna. Fråga mig som haft häst och som ser spöken överallt och när man minst anar det så hoppas hästen 2m åt sidan och så ligger man där på marken!
NEJ, jag blir arg och irriterad på sånt.
Sprang iaf en lång runda idag, det var ett tag sedan. Johannes och jag ska springa halvmaran den 3 juli så det var bra att få ett långpass.
Fint väder idag men kallt,blåsigt :( ska fixa med några saker sen möte ikväll
tjing
Jag är inte en person som är rädd för djur eller så. Jag älskar hundar,katter,hästar och alla husdjur. Men när jag har varit ute och sprungit så hatar jag att möta en hund som kommer springandes och sen ser man inte skymten av ägaren. Ja där står man som ett fån och fråga sig själv om man ska springa vidare och bli biten.
Oftas så kommer ägaren ganska snabbt, deras blick och ansiktsuttryck är alltid "Förlåt men min hund brukar inte springa ifrån mig!"
Jag har bara väntat på när en hund ska gå på mig när jag kommer springandes. Varje gång jag ser en hund som inte är kopplad så blir jag arg och så hoppas jag lite på att den ska gå på mig så jag kan skälla ut ägaren efter noter.
Idag när jag kom springandes så såg jag ett par med en hund och efter att jag sprungit förbi dom så kommer väl deras jävla hund och springer ifatt mig och skäller och ställer sig framför mig. Alltså jag blev riktigt rädd och helt ställd, var inte alls med på det. Stannar och så kommer ägarna, jag har radion i hörlurarna och vet inte vad jag ska säga eller vad hon säger till mig. men dom kopplar den sen springer jag vidare. Efter 5 min så tänkte jag FAN nu hade jag världens chans att få skälla på dom men ah som sagt jag blev helt ställd och rädd så det kom inte ut ett ord från mig. Och inte kunde jag springa tillbaka för att säga till dom. haha komiskt men fan vad irriterad jag blir. Det är djur och hur mycket man väl känner sitt djur så vet man aldrig vad som händer i deras hjärna. Fråga mig som haft häst och som ser spöken överallt och när man minst anar det så hoppas hästen 2m åt sidan och så ligger man där på marken!
NEJ, jag blir arg och irriterad på sånt.
Sprang iaf en lång runda idag, det var ett tag sedan. Johannes och jag ska springa halvmaran den 3 juli så det var bra att få ett långpass.
Fint väder idag men kallt,blåsigt :( ska fixa med några saker sen möte ikväll
tjing
Kommentarer
Trackback
