Home sweet home?!
Ja, då sitter man här i datorrummet igen..
I fredags var dagen vi väntat på nu i några veckor, inventeringsgubben skulle komma och efter det så kunde vi börja tömma tältet på kläder. Vilken lycka det skulle bli men hur blev det?
Inventeringen gick åt helvete, chefen blev arg, robert och jag blev irriterade och det var allmänt kaos. Det kaos som vi visste skulle inträffa, ingen hade koll på någotting..
Men men, när det var över så började vi tömma tältet. Sandra och Felicia hade börjat och jag och robert hjälpte till. Tills våra underbara CHEF kommer och säger att vi måste göra om allt, jippie!! Alla står tysta och börjar om, ingen säger nått. När vi har gjort om det och det är som han ville ha det så kommer han in och säger:
"Ser, nu måste ni erkänna att detta blev mycket bättre?"
Jag:"Det blir skitbra"
Sen går alla därifrån.. Eftersom man var lagom glad.. Efter några minuter kommer han igen och säger:
"Ja, men då åker jag. Vi ses"
Alla kolla på varandra och ja vad säger man. Lämna sin personal för att tömma hans butik själva, okej?!
Jag går in för att hämta mer kläder då hans sambo säger:
"Sa J att vi är tvugna att åka till karlskrona?"
Jag:"Nej, han sa inget om det!"
C:"Nehe, men jag städa klart här sen åker jag"
JAJA MEN BARA ÅK FÖR FAN, VI STANNAR GÄRNA KVAR MED 800 KV SOM SKA TÖMMAS PÅ KLÄDER, onödigt att hjälpa till liksom?!
Då kände jag bara för att döda någon. Suck. efter många om och men så blev vi klara. Sandra och jag bestämde oss för att åka hem till henne. Gjort och sagt så var vi i kga.. Sandra hus var väldigt mysigt och det blev te och en knäckemacka när vi stampade in lite efter 12 på kvällen, väckte hennes föräldrar med ringklockan!
Morogen kom och vi åt en underbart god frukost och sen var det dags för mig att styra bilen mot karlskrona.
Hej då till Sandra, sen kom tårarna i bilen. Min sandra som inte kommer vara i min närhet på länge, tur att det finns mobiler!
Överraskade mamma och pappa, de trodde att jag skulle komma på söndag. Pappa stod ute när jag kom med bilen och tittade upp förvånat. Sen hörde mamma att pappa sa ELINA, så då öppnade hon dörren försiktigt och sken upp! :) Härligt med överraskningar!
I fredags var dagen vi väntat på nu i några veckor, inventeringsgubben skulle komma och efter det så kunde vi börja tömma tältet på kläder. Vilken lycka det skulle bli men hur blev det?
Inventeringen gick åt helvete, chefen blev arg, robert och jag blev irriterade och det var allmänt kaos. Det kaos som vi visste skulle inträffa, ingen hade koll på någotting..
Men men, när det var över så började vi tömma tältet. Sandra och Felicia hade börjat och jag och robert hjälpte till. Tills våra underbara CHEF kommer och säger att vi måste göra om allt, jippie!! Alla står tysta och börjar om, ingen säger nått. När vi har gjort om det och det är som han ville ha det så kommer han in och säger:
"Ser, nu måste ni erkänna att detta blev mycket bättre?"
Jag:"Det blir skitbra"
Sen går alla därifrån.. Eftersom man var lagom glad.. Efter några minuter kommer han igen och säger:
"Ja, men då åker jag. Vi ses"
Alla kolla på varandra och ja vad säger man. Lämna sin personal för att tömma hans butik själva, okej?!
Jag går in för att hämta mer kläder då hans sambo säger:
"Sa J att vi är tvugna att åka till karlskrona?"
Jag:"Nej, han sa inget om det!"
C:"Nehe, men jag städa klart här sen åker jag"
JAJA MEN BARA ÅK FÖR FAN, VI STANNAR GÄRNA KVAR MED 800 KV SOM SKA TÖMMAS PÅ KLÄDER, onödigt att hjälpa till liksom?!
Då kände jag bara för att döda någon. Suck. efter många om och men så blev vi klara. Sandra och jag bestämde oss för att åka hem till henne. Gjort och sagt så var vi i kga.. Sandra hus var väldigt mysigt och det blev te och en knäckemacka när vi stampade in lite efter 12 på kvällen, väckte hennes föräldrar med ringklockan!
Morogen kom och vi åt en underbart god frukost och sen var det dags för mig att styra bilen mot karlskrona.
Hej då till Sandra, sen kom tårarna i bilen. Min sandra som inte kommer vara i min närhet på länge, tur att det finns mobiler!
Överraskade mamma och pappa, de trodde att jag skulle komma på söndag. Pappa stod ute när jag kom med bilen och tittade upp förvånat. Sen hörde mamma att pappa sa ELINA, så då öppnade hon dörren försiktigt och sken upp! :) Härligt med överraskningar!
Kommentarer
Trackback
